Monday, monday, monday.. all monday.

Det är ganska intressant att en måndag verkligen känns måndag, även när man inte är förpliktigad till att gå i skolan eller jobba. Under de flesta söndagar och måndagar har jag samma känsla som jag hade när jag gick i skolan. De värsta dagarna enligt många, så även enligt mig.
Denna måndag hade jag egentligen något viktigt att göra, jag hade en bokad till hos den kära arbetsförnedringen, men inatt fick jag skicka återbud via mail då jag är så hes att jag inte kan genomföra ett samtal. Jag måste gå till någon i familjen för att säga någonting, då min röst inte gör sig hörd om jag försöker ropa på någon. Det känns sjukt (höhö), jag fick ont i halsen för ungefär en vecka sedan och gjorde mig beredd på den tredje förkylningen sedan studenten, men det stannade vid endast halsont. Känner mig frisk och pigg i övrigt. I lördags blev rösten värre allteftersom kvällen gick, och i bilen hem var jag hes. På söndagsmorgonen blev jag förvånad när jag inte kunde ge min syster en komplimang för klänningen hon hade på sig utan att jag lät som en stucken höna. Hoppas jag är bättre imorgon iallafall.
Idag har jag slutfört min stora städning i mitt rum, det känns riktigt härligt. Så rent och snyggt som det är nu har jag inte haft det på minst ett halvår. Lusten för att hålla ordning domnade ett tag, och det såg alltid halvklart ut varje gång jag fixat. Nu däremot har jag rensat igenom alla lådor och skåp, och min garderob förstås. Som nu uppenbart är för liten, trots att jag valt att göra mig av med några plagg som gjort sin tid hos mig. Crazy. Eller inte.
Apropå kläder och för små garderober hade jag ju gärna fyllt på min med någonting från Dita Von Teese's underklädeskollektion som kommer till Europa den 23:e september. Jag är redan lite småkär i den prickiga från sneakpeeksen. Too bad att man är arbetslös, som sagt. Eller kan man få socialbidrag för det tro? "Hejsan, jag behöver nya underkläder för några tusenlappar, will you help me?!" Det roliga är att jag hade kanske t.o.m kunnat göra det..




Imorgon åker jag till Västerås, till min Patric. Två veckorsedan vi träffades nu, så nu är det verkligen längtan i min kropp. Tågresan måste jag döda på bästa sätt, jag har tröttnat på att åka tåg. MP3-spelaren är ju given, men det kan bli lite trist efter ett tag det också. Att börja på någon bok är väl egentligen det bästa, då jag läser ut tidningar och magasin alltför snabbt för att klara en resa på över 3 timmar. Well well, I-landsproblem.
Jag borde kanske fundera över vilka plagg som skall med denna gång. Är borta nästan en vecka, och vi ska ju på kryssning :) Om jag inte börjar småpacka redan nu kommer jag antagligen vakna sent imorgon, med huvudvärk och andra faktorer som känns olämpliga vid stress. Om jag känner mitt öde rätt, vill säga ^^