Jag måste lida av någon form utav telefonskräck. Jag vaknade med en ångestkänsla inför dessa fem spontansamtal jag måste ringa innan onsdag. Så jag lade mig under yxan och ringde lite idag.. främst ICA och Coop, men självklart var det inget behov där alls. Jag mår skitdåligt av att ringa sådär, om jag tyckte det var roligt hade jag ju suttit och ringt hela dagarna till företag :( Att det skall vara så jävla svårt att ge ungdomar en chans? Jag förstår att arbetsgivarna ser en stor del av ungdomar som lata små äckel, men det finns ju en minst lika stor del utav oss som faktiskt verkligen vill jobba röven av oss, men råkar inte ha det där kontaktnätet eller the gutts att gå ut och sälja sig själv som en produkt hela tiden. Jag tror absolut att jag hade kunnat gå direkt till företag, om jag hade haft ett CV som backade upp mitt självförtroende inför det. Ond cirkel. Samma är det med körkort. Jag har inget jobb för att jag inte har körkort, och jag har inget körkort för att jag inte har något jobb. Det har snart gått ett halvår. Fatta. Ett halvt ÅR. Det får mig att känna mig lat. Plötsligt känner jag mig som i den där dåliga massan arbetsgivaren delar in ungdomar i.. men det måste jag förstå att jag inte är. Jag skulle aldrig slappa, komma försent, eller bete mig illa om jag hade ett tillräckligt försörjande jobb. Jag hade fått det jättebra bara genom att jobba halvtid, t.o.m deltid. Tillsammans skulle jag och Patric klara det galant, det vet jag.
Till alla arbetsgivare där ute: om ni är min gud, då konverterar jag till arbetslivet. Jag ber er, anställ mig! Amen.
Huh. Usch. Bort med de negativa tankarna nu. I mitt horoskop idag stod det såhär: "Istället för att gå och bli deprimerad i förskott, bör du för din egen skull försöka att leta fram de positiva tankarna. Det kan du klara."
Så nu skall jag se fram emot dagen istället. Eller snarare kvällen, då min älskade slutar jobba och vi har helgen framför oss. Vet inte riktigt vad det blir ikväll, men med en gissning står det väl myskväll framför idol, eller pubkväll. Har egentligen lust att åka in till huvudstaden och gå på Crazy Nights, det är som ganska väntat Guns n Roses-tema där ikväll, men nattrafiken SUGER mellan Stockholm och Västerås. Den är faktiskt snarare obefintlig, sista tåget på helgerna går ca 23:40. Det betyder att vi hade kunnat vara där typ en timme, och det suger ju bara ännu mer. Ganska trist utgångsutbud i denna staden också tyvärr, så där har vi ett litet minus med att jag lämnar Göteborgsområdet. God bless Alingsåspendeln, trots allt.
Jag har inte ens sovit sedan Patric åkte till jobbet.. det gick bara inte. Så istället slog jag på tv:n och fastnade vid "Vakna med The Voice", vilket fungerade, bokstavligt talat. Linda Rosing besökte, och hon måste väl ha fixat näsan och läpparna? Läpparna är ju självklara, det syns ju, men näsan har väl inte varit sådär rak och smal tidigare? Jaja, det är väl inte det viktiga. Hon har en likadan jacka som jag. Inte för att det är det viktiga heller, men jag tycker det är lite roligt såntdär. Jag vet inte varför, men jag får någon slags positiv energi utav henne och Carolina Gynning. De är så lika och olika på samma gång.. Jag beundrar dem inte, men det är ofta någonting hos dem som gör mig glad. Kan delvis ha att göra med att jag följde respektive säsonger av Big Brother som en religion när de medverkade. Jag har pinsamt nog köpt båda två på DVD.
Usch detta inlägget blev ganska långt. Skönt att skriva, men kanske inte jättekul för folk att läsa. Jag vet inte. Själv tycker jag att just det vardagliga, det "meningslösa" som lockar främst hos andra bloggar, särskilt av personer jag känner privat.
Apropå ingenting så är det ju för fan vinter här. Typ 3 grader kallt, lite snö och en hel del is. Wtf liksom, här kommer jag utan ett vinterplagg. Fick en liten chock på tåget igår när det var vitt på marken någonstans i Örebro.
Jag vill inte ha snö och gå och frysa ju, ge mig jul och nyår, men fram med värmen och festivalerna sen. Och ett jobb, förstås ;)
Ha en underbar helg, det har jag tänkt att ha.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar