Don't cry

Det känns som att klockan är kväll, men den är närmare 02. Jag har lyckats vänt på dygnet, igen.
En såndär vacker natt, allt är så stilla. Älskling sover, jag sitter här.. satt nyss i fönstret och rökte, medan rockklassiska toner strömmar ur stereon på låg volym.. radiostationen Rockklassiker, för att vara bokstavlig. Det är så skönt på natten när man slipper massa reklam och mellantjat. Alla andras fönster är släckta, det finns inte en människa i sikte. En kylig luft förfriskar medans mina fötter värms av elementet. Ett svagt brus från E18 hörs.. plötsligt kommer en utav de vackraste ballader någonsin - Don't Cry av Guns n Roses och rysningarna kommer. Men nu fick den ironiskt nog en konkurrent - Every Rose has it's Thorn av Poison. Åh. Sådana stunder vill man bara älska livet, men frågan är om jag gör det? Vardagen är full av så mycket press och ångest. Trots att jag egentligen inte har någonting som binder mig någonstans. Jag tänker förstås på jobb.

Egentligen skulle jag på intervju på Carlings idag, men chefen slutade mitt i allt så det är bara rörigt nu. Fick upplysningen att den nya skulle höra av sig för en ny tid.. det var för två veckorsedan, så jag ringde idag för att extrakolla om det är i morgon eller om de planerar nya tider fortfarande. Fick prata med någon som inte hade någon vidare koll, så hon skulle föra vidare och be den ansvariga höra av sig, "när de vet". Hm. Jag var så pepp på det, men nu börjar det kännas svårt igen. Vad utmärker mig liksom? Suck.
Det är så jobbigt att sväva mellan hopp, lust och förvirring och förtvivlan hela tiden. Det är inte konstigt att folk säger att jag har en dålig inställning, men det är inte lätt att vara på topp och se positivt inför varje ansökan. Jag får absolut skylla mig själv också, jag söker ju inte ALLT. Men det beror ju i sin tur på att jag t ex inte har något motivation eller lust alls att söka t ex ett telefonförsäljarjobb då jag för första har telefonskräck, jag är inte alls bra på att sälja genom påprackande, jag vill veta att kunden är intresserad innan liksom. Många sådana jobb tycks endast ha provisionslön, vilket betyder att man bör vara en säljande person. Så varför skall jag söka ett jobb jag redan känner att jag inte vill ha?

Jag tror förresten att jag skjuter upp min resa ned till hemtrakterna, tills i början på juni. Främst för att jag inte vet hur det blir med någonting, jag är mer eller mindre pank nu, och jag skulle vilja komma på Vixys studentskiva. Har känt mig som en ganska dålig vän mot henne då jag så sällan hör av mig och inte har kommit till henne, knappt träffats när hon väl varit hemma. Tror även att det skulle vara "skönt" för mig och Patric att ha några dagar ifrån varandra, haha. Förut hade vi några dagar med varandra, och nu har vi varje dag. Men visst är det underbart att bo tillsammans med sin kära, även om det är jobbigt ibland. Jag kan inte vara den lättaste att dela allt med. Jag älskar dig Patric :)

Ett riktigt avskrivarinlägg, och om du läste allt är jag tacksam. Det är nog en riktig vän som orkade göra det. Saknar er, er som känner er träffade.

XOXO